Läpparnas bekännelse — ofta, men kanske inte alltid…

Posted on Posted in Female founders, Financing, Gender equality, Technology

Det känns som om något håller på att hända ändå. Men har man varit i tech branschen i över 20 år så har man rätt att vara lite försiktigt positiv ändå. Läser THINKs debattinlägg i Di Digital och blir glad. Och så förstås allt annat… Typ…
VI VILL SE FLER KVINNOR I BRANSCHEN! VI VILL VERKLIGEN FÖRÄNDRA! VI SER GÄRNA KVINNLIGA SÖKANDEN!

Men det har jag hört i alla år. Redan 1992 kunde man hitta en motion på riksdagens webb “Ett allvarligt problem inför framtiden är den låga andelen kvinnliga studerande på tekniska utbildningar…/ Om man långsiktigt vill öka antalet tekniker med högre utbildning måste man vidta åtgärder för att öka kvinnors intresse för teknik och naturvetenskap.Läs hela om du orkar.

Så, det är alltså ingen nyhet att de är för få tjejer som väljer teknikutbildningar. Inte heller är det en nyhet att de som faktiskt valt en teknisk utbildning slutar efter några år. Jag är over huvud taget inte förvånad. Man måste vara hårdhudad för att orka I den här branschen.

Om ”fler kvinnor i branschen” ska hända så måste massor förändras i de normer som idag genomsyrar branschen. Och vad händer om vi börjar rucka på rådande normer? Jag antar att tanken är riktigtläskig för många män som antagligen skulle förlora sin stjärnglans när det visar sig att deras sätt leda, utveckla affärer, rekrytera, kommunicera… ja, inte är bäst, utan att det finns bättre sätt att göra saker på. Var hamnar de då? Visst handlar det om att dela med sig av och att förlora makt.

Jag tror det är därför det är så mycket ”läpparnas bekännelse” just nu. Visst ligger det verkligen i tiden att ”slå ett slag” för fler tjejer och kvinnor i branschen. Och många pratar, fixar till ett event, gör något medialt, något fluffigt och fint som får utrymme i media. Man sträcker ut en hand! Men när det kommer till att ändra på saker, när vi snackar riktig förändring, ja då är den där handen helt plötsligt inte där längre.

Och vi pratar gärna manligt och kvinnligt, men hur ser det ut med mångfald på alla plan. Etnicitet verkar inte vara ett problem. Men sen då..? På mina dryga tjugo år kan jag bara komma ihåg att jag jobbat med en öppet homosexuell person. En. Det är ju helt galet.

Men nu är jag trots allt försiktigt positiv. Efter en del twittrande omTHINKs debattartikel på DI Digital så blev Annika kontaktad av en person på THINK som vill prata om vad vi gör på Genius.

Hoppas, hoppas…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *